Subaru BRZ – recension

  • IMG_4630
  • IMG_4631
  • IMG_4637
  • IMG_4640
  • IMG_4649
  • IMG_4661
  • IMG_4666
  • IMG_4678
  • IMG_4682

För länge sedan fick jag möjligheten att provköra Toyota GT86. En enkel bil som visade att balans och bakhjulsdrift är meningen med livet, men det fanns något som kunde förbättras och det var växellådan. Med en bil som denna finns egentligen inget annat alternativ än en manuell låda och tiden har äntligen kommit för att testa om jag har rätt.

Om man är en kännare går det att se skillnader, annars är det näst intill omöjligt. En klassisk form med lång sluttande huv och en kort bak. Den stora gapande fronten ackompanjeras av ett par ilskna framlampor och där bak finns en minimal vinge och två stora avgasrör, men i det stora hela är stylingen långt ifrån bananas. Bilen är välavvägd och renodlad. Sånär som på en sportbil som det egentligen går. Designen går ända bak till 2011 och få ändringar har gjorts sedan dess, men utseendet har mognat väl och håller än idag.

Simpelt är vägen framåt. Stabila och trånga stolar håller hårt om mig och trots att jag är på respektabla 187 cm känner jag mig liten när jag försöker se över ratten. Jag överdriver såklart men det går inte att missta sig att det här en riktigt låg bil. Varje gång man kliver in i bilen är det som att sjunka ner i en djup soffa, vilket innebär att det kommer vara minst lika svårt att ta sig ur. Baksäten finns men det finns inte en chans att någon kommer få plats, det är trots allt en väldigt kompakt bil. Jag hade önskat mig en lite mer uppdaterad interiör, även om alla funktioner man behöver finns där. För med de senaste åren så har den största förändringen främst skett inte inom det tekniska, utan även insidan. Jag låter nedre delen av mittkonsolen tala för sig själv. Egentligen bryr jag mig inte ett smack om en spak är gjord i metall eller plast i en sådan här bil och med det sagt går jag raskt vidare till hur bilen är att köra.

Först och främst, bullret och åkkomforten under vanlig körning är inte vad jag hade kallat en Rolls Royce. Det kan ha att göra med bilens vikt som i princip är obefintlig vilket gör att riktigt ojämna vägar lyckas få mina inälvor till att bli milkshake. Den manuella lådan förstärker även intrycket om att det här är en bil för entusiaster. Att kalla BRZ för osofistikerad är dock en synd för under huven ligger en av de jämnaste motorerna som går att få tag på. Subaru har utnyttjat sin mångåriga kunskap om boxermotorer och utvecklat fram en motor som jobbar som allra bäst på höga varv. Här finns inga turbos eller annat som ligger i vägen för ren, ohindrad körkänsla. Allt faller på plats och det gör även den manuella växellådan som sitter som handen i handsken. Jag har hyllat bilen innan och gör det om än mer nu.

Hur lite behöver du betala för att få en äkta sportbil? Svaret är tillräckligt mycket för att köpa en manuell Subaru BRZ. Interiören är på vissa ställen i digert behov av uppdatering men kan man bortse från det och faktumet att bakdäcken kommer gå upp i rök fortare än raketer på julafton säger jag köp, köp direkt.     

You may also like...