Recension av unika Renault Clio R.S.18

Ovanstående företag tillverkar inte bara vanliga personbilar utan de kör även Formel 1, och för att fira ”bilen” som går i detta race har man bestämt sig för att göra en gatlegal version. Renault har gjort liknande pr-knep tidigare där minnena går tillbaka till 2016 där man i princip satte en Clio på operationsbordet, där donatorerna var storebrodern Megane RS och en Renault Rallybil. Resultatet var galet och gav oss ännu mer förväntningar när det nu är 2018 och vi står framför årets upplaga.

Efter att ha läst igenom allt som någonsin går att veta om bilen konstaterades det att vi faktiskt har recenserat denna bil tidigare. En Clio RS Trophy, det fetaste och snabbaste Renault har att tillgå just nu tills nya Megane RS blir tillgänglig, fast då testade vi den endast någon timme. Nu var det dags att ge en ordentlig recension på denna otroligt sällsynta bil.

Vädret i ära var det pollensäsong och tyvärr är det värdelöst för en svart bil, men den svarta lacken tillsammans med mattsvarta fälgar och gula detaljer ger ett helt annat utseende till Clio. Dessutom får vi inte glömma klistermärken som täcker många paneler. Det som syns mest, eller kanske minst, är en nästan heltäckande dekal över taket vilket får folk att titta mer än en gång när man körde förbi. Vi uppskattar helt klart den helsvarta kontrasten jämfört med den illgula motsvarigheten vi testade förra året. Ett helt klart råare utseende som samtidigt lyckas smälta in med den svarta lacken. Clio RS har väldigt snygga proportioner och de unika detaljerna kan ni läsa om i tidigare recension, men då det är en liten bil med väldigt lite volym i fronten lider den såsom många andra av att se ganska ful ut om man tittar rakt framifrån. Detta är dock den enda vinkeln som inte är i bilens fördel för Renault har verkligen lyckats med designen.

Många skulle kanske påstå att just interiören är den stora nackdelen, men vi hävdar just motsatsen. En hot hatch är till för att köras och ge den absolut bästa känslan bakom ratten. Resten är stort sett överflödigt, och med ett startpris på under 270 tusen ligger den precis under en slags osynlig gräns där allt över denna ställer helt andra krav på interiör och kvalitet. Med det är Clion långt ifrån en besvikelse inuti. Minimalt med skrammel trots stora mängder plast är tacksamt, och vi får inte glömma den läder- och alcantaraklädda ratten. Vi hade önskat att den var helt i alcantara men man kan inte få allt här i världen. Röda bälten, röda sömmar och röda RS märken på stolarna, till och med fejkkolfiber går att hitta. Det är i viss utsträckning lite smaklöst och enkla sätt att plocka hem billiga poäng men i sammanhanget passar det perfekt.

Clio RS har fått ta mycket skit för att ha hårda fjädrar vilket gör den otrevlig att köra till vardags. Vi är kanske unga men det är nog den största smörjan vi hört. Att fjädringen är hårdare än en helt vanlig personbil är väntat men den är långt ifrån otrevlig. Tvärtom fann vi den mycket kapabel att svälja ojämnheter i vägen. Med pinnsmala däck i fronten och en livlig bakända få man hålla tungan rätt i mun när man ökar på takten. Gränsen hittas fort och det är faktiskt där som bilen trivs allra bäst. Motorn är potent och är tillräckligt stark för att undvika höga varv för att kunna komma någonstans vilket gör att den fungerar utmärkt att köra på andra vägar än just räserbanan. Det bör tilläggas att det går till och med att veta hur mycket vridmoment bilen producerar i realtid om man nu någonsin behöver veta det. Bilen har som Hyundais i30 N ett system som övervakar allt vad som händer med bilen. Varvtidsräknare, oljetemperaturmätare och massa annat visar att den här bilen vill tas seriöst.

Bilen är utrustad med ett avgassystem från Akrapovic. Med andra ord betyder det att det borde låta ganska saftigt när man gasar på. Tyvärr levererar det inte den mängd smatter och oljud som man kanske förväntar från ett sådant system, särskilt när det lägger till över 10 tusen på baspriset, och gör att vi ifrågasätter hur tyst originalsystemet faktiskt är.

Att rättfärdiga köpet av denna modell jämfört med “den vanliga” RS är svårt. Du får ett något annorlunda yttre med annan lack och klistermärken, men vi hade gärna sett något lite djärvare. Ta en osmaklig vinge och sätt den på bakluckan och den hade varit tillräckligt annorlunda för att var beredd att punga ut mer och jämfört med R.S.16 var den här motsvarigheten av ljummen mellanmjölk. Tiden med bilen har dock gett en nyvunnen respekt till vad valuta för pengarna egentligen innebär och vill man ändå vara lite mer ser vi inga hinder att köpa nya Clio RS 18.

You may also like...