Cadillac CTS-V: Hotet från väst

Ingen gör bilar som Tyskarna. Det finns en anledning att det inte går att nämna snabba sportsedaner utan att höra Bmw M5, Audi Rs5 och Mercedes E-63 Amg. Flyta fram på motorvägen samtidigt som man har tillräckligt med kraft för att decimera en ovetandes sportbil är vad de gör bäst och General motors har alltid velat ha en bit av den kakan, men har aldrig lyckats nå upp till måttet för att vara intressant för den Europeiska marknaden. Vinden verkar dock ha vänt och Amerikanerna gör nu bilar som man inte skäms att sitta i, vilket alltid varit deras största svaghet och med den senaste upplagan bilar från GM har vi fått en motor som har börjat infinna sig i de flesta av deras snabbaste modeller. En kompressormatad v8 på enorma 650 hästkrafter. Denna motor har nu smugit sig ner i den nya CTS-V och vi kan bara ställa oss frågan. Kommer det räcka för att skrämma tyskarna?

Fronten inger respekt. En lågsittande splitter som gör det omöjligt att köra över farthinder eller stora fenor finner man inte här. Vertikala lysdioder ger bilen en helt annorlunda front och skiljer sig drastiskt mot konventionella lamphus. Enorma luftintag som på något sätt lyckas smälta in i karosseriet är inget särskilt men tack vara Cadillacens säregna ”kantighet” finns det verkligen inget som liknar den, på både gott och ont. Ett så pass unikt utseende är vad Cadillac behöver men frågan är om folk vågar gå ifrån sina betrodda Autobahnkrigare. Dessa bilar är inte billiga och folk väljer i många fall att köpa något de redan haft för de känner sig säkra med märket. Oavsett, tillbaka till exteriören och baksidan som tyvärr inte lyckas vara lika övertygande. Visst, fyra enorma avgasrör är alltid uppskattat men resterande håller inte riktigt måttet. Vi finner inget överraskande här och det är på snudd till att kallas riktigt fult, och det är en skam, för resten av utsidan är riktigt lyckad trots sina egenheter. Det går inte undvika att bli imponerad över de enorma bromsarna som ser ut att blivit ditsatta med ett skohorn, ingen plats finns bakom de speciella fälgarna med ett litet intryckt V i metallen. Små V finner man runt om hela bilen vilket är Cadillacs prestandaversion, precis som M, Amg och Rs, dock är märket i svulstigaste laget och själva typskriften bokstäverna ser inte särskilt snygga eller exklusiva ut. För man får inte glömma att denna bil på lite över 900 tusen. Ett pris som kräver att det inte finns några tvivel av kvalitet och exklusivitet.

Fantastisk. Inredningen är helt enkelt fantastisk. Knivskarp futuristisk mätardisplay med snygg grafik och tydliga mätare, snygga mjuka linjer, väl valda material och ett otroligt säte. Gm har försökt efterlikna motorhuven på mittkonsolen och även om den känns relativt plastig och något opassande för resten av inredningen får man även här en påminnelse att man försöker göra saker lite annorlunda. En minimalistisk approach även här där många knappar har blivit ersatta av skärmar som blir allt vanligare i dagens bilar. Skärmen verkar vara samma typ som i Corvette men med mycket bättre skärpa och färgsättning. Menysystemet är också nytt och kändes inte särskilt intuitivt och lättanvänt som sina konkurrenter, men om man jämför med vad Cadillac hade för 5 år sedan ser framtiden ljus ut. Den svarta interiören med alcantararatt, sportstolar och mängder av reglage för körinställningar gör att det känns som att sitta i en svart kostym. Det är allvar och Cadillac är inte rädd för att kavla upp ärmarna.

Trots den monstruösa motorn vaknar den till liv utan att väcka ett helt kvarter. Vi lägger i drive och rullar försiktigt ut i regnovädret och är bokstavligt talat livrädda. Z06an som testades tidigare var lättare och på en snustorr väg var den minst sagt besvärlig att kontrollera. Du kan glömma att använda någon som helst gas, däcken spinner direkt och säkerhetssystemen får kämpa för att hålla dig på vägen. Ordspråket ”att köra som man har ett ägg under foten” är precis den attityd som behövdes för att inte få bekymmer och när man väl bemästrat tekniken är det bara att njuta, för det här är en bil som äter upp väg. Motorväg, landsväg, ja det spelar ingen roll. Man åker i fullständig komfort både fram och bak.

Regnet lättar på sig och asfalten börjar sakta men säkert torka upp. Kommer bilen vara lika livsfarlig som tidigare? Vi har en rak motorväg framför oss, rullar försiktigt på gasen och bilen sticker som ett spjut. Greppet är där och det känns inte längre som att köra på is och den stora vikten hjälper verkligen till att få ner däcken i backen. Bilen är som förbytt och enda man tänker på är att hålla i ratten för kung och fosterland. Med någon som helst packning och passagerare kommer man utan problem upp i över 2 ton och det känns. De monstruösa däcken hjälper en att hålla bilen i schack och trots tyngden går det knappt att beskriva känslan av oändlig kraft som alltid finns till hands under ens högra fot. Att kalla bilen för en pråm vore hädelse. Ja bilen väger mycket, men den gör exakt vad jag vill med ratten och rädslan som tidigare var ett faktum är nu ett minne blott. Bilen gör äntligen det jag vill och i just detta ögonblicket jag inte vill sitta i något annat. Köregenskaperna, komforten, kraften, ja allt finns där. Jag kan inte annat än imponeras över vad bilen kan göra och applåderar kaxigheten över att stoppa i den värsta motorn som GM har och även om LT4 motorn här i ett lite mer vuxet utförande är flera gånger mer kontrollerbar är den en best och vi hade gärna sett en något ”försvagad” version.

Ett ordspråk som man ofta använder vid beskrivning av vassa personbilar är ”en ulv i fårakläder”, men när det kommer till detta vilddjur tycker jag inte att den beskrivningen riktigt passar in. Detta är ju trots allt en bil som vilken VD som helst kan sitta i utan att skämmas och det trots ett exemplar som inte går av för hackor under huven. Nej jag tycker inte den ter sig som en klassisk vräkig amerikanare, utan försöker snarare efterlikna tyskarnas finess och subtilhet. Den har kanske inte lyckats hela vägen. Men efter en tid i bilen finner jag trots allt att det är tanken som räknas. Denna bil är inte riktad till exakt samma publik som de traditionella tyskarna, nej detta är en helt annan historia. Detta är en ulv i kostym.

Vi vill tacka Callisma för ännu en lyckad körning.